Books - Read and Enjoyed

Ömsesidig Hjälp

Hansson & Bruce, 2017

Piotr Kropotkin

I slutet av 1800 talet utvecklades en livlig diskussion om social Darwinism, idéen att alla människor står i konkurrens till varandra. De som har mer fördelaktiga egenskaper har högre chanser att hävda sig och dominera. Thomas Henry Huxley, Herbert Spencer, med mera har utvecklad ett rad olika varianter av tanken “survival of the fittest” i en social ock etisk kontext. De flesta naturvetenskaper och filosofer accepterade Darwins grundhypotheser om utveckling genom selektion, men de var oense på vilken nivå selektionen värkar: på individen eller på en social grupp.

Mot bakgrunden av denna diskussion skrev Piotr Kropotkin i slutet av 1800 talet flera artikel där han argumenterade att samarbete och ömsesidig hjälp inom grupper har alltid varit en stor fördel och har därför gynnats och utvecklats i dem flesta djurarter och kan visas i människans utveckling i alla samhällen genom alla tidsperioder. 1902 gav han ut denna samling av artiklar i bokform under titeln “Mutual Aid”, som snart översattes till svenska med titeln “Inbördes Hjälp” redan 1903.

Ömsesidig Hjälp är en tour de force genom stora delar av botanik och människans historia från första början till 1800 talets Europa. Kropotkin beskriver otaliga exempel av djurarter som för det mesta samarbetar för att överleva i en påfrestande miljö med kalla, snörika vinter, varma och torra somrar och begränsade resurser. Beskrivningen omfattar många exemplen från myror, fåglar, däggdjur till aporna. Dem är alltid underbyggd med referenser till vetenskaplig litteratur och representerar förmodligen dåvarande state of the art.

Människans historia följs på alla kontinenter och från jägar och samlar samhällen till det moderna Europa. Även den skildringen ligger till grunden en gedigen kunskap av aktuell forskning. Kropotkin är uppenbarligen en beundrare av sen medeltidens städer som uppvisade höga organisationsformer baserad på ömsesidig hjälp inom olika hantverksgillen. De var själv-organiserad och stödde sig inte på en överordnade stat och deras lag. Från familjer, klaner, hantverktsgillen till staden organiserades det bottom-up baserad på samarbete och ömsesidig hjälp.

Medltidsstaden var inte organiserad i enlighet med någon
utomstående lagstiftarens planmässiga vilja; den växte fram - i
ordets rätta bemärkelse - som en naturlig enhet;

(Sida 183)

Med slutet av medeltiden under 1400-1600 talen förstörde den absolutistiska staten dem oberoende städernas organisationsformer och tryckte igenom enhetliga lager och eliminerade särskilda regler och former so gott det bara gick. Medeltidens bottom-up organisationsformer ersatts med nutidens top-down organiserade stater.

I sista delen av boken uppvisar Kropotkin många exempel av ryska, franska och schweiziska samarbetsformer av byar och bondesamhällen som han själv har upplevt. Där finns många intressanta exempel av gemensamt förvaltning och bruk av allmänna resurser som land och djur. Dem exemplen strider emot en uppfattning som var vanligt under ekonomer i 1800 talet som betecknas med “the tragedy of the commons”, som påstår att allmänna resurser tenderas att överexploateras. Kropotkin menar att självorganisation av dem berörda bönder och byar fungerar utmärkt för förvaltning av gemensamma resurser och för att förhindra överexploatering.

By Nadar - <a
    href='https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7604176'>NYPL,
    Public Domain</a>
By Nadar - NYPL, Public Domain

Över lag är boken övertygande i att visa att samarbete är en organisationsprincip som genomsyra hela naturen och människans historier. Som en framstående förespråkare av organisationsformer som grundas på decentraliserad självorganisation har Kropotkin blivit populärt igen under senaste åren, när det blivit tydligt att nutidens organisationsformer av samhällen och stater är inte den bästa tänkbara och bör förändras igen. Kropotkins vision är

 the idea that if human beings are freed from the burden of the
 state, they will naturally find a way to live peaceably together;
 they will create a spontaneous order and live in it
 harmoniously. The idea remains an enticing one.

(Jeff Riggenbach in The Anarchism of Peter Kropotkin)

(AJ Januari 2021)